Snigelvecka
Den här veckan sniglar sig fram tycker jag. I morgon har jag tagit mig halvvägs till nästa semester för den här sommaren, uhu. Nästa år tänker jag verkligen se till att få fem veckors semester i rad och inte uppdelat på två perioder som i år. Just nu är vi bara två tappra själar på jobbet, jag och andra Petra. Vi har lagom mycket att göra eftersom de flesta av våra kunder har tagit semester eller i alla fall tagget ner på tempot, men dagarna går låååångsamt.
Efter jobbet har det städats, plockats och tvättats för att sedan dimpa ner i tv-soffan och självklart se på Michael Jacksons minnesceremoni på fyran. Jag hade en klumpkänsla i halsen hela tiden av att sitta och se de många vemodiga,starka, vackra, innerliga och tänkvärda talen (It was nothing wrong with Michael, it was wrong what he had to deal with) som blandades med stora artisters framförande av Michaels låtar. Han är verkligen den störste i vår tid men han var en pojke i en vuxen kropp, en pojke som blev bestulen på sin barndom men i gengäld gav världen en fantastisk skatt. När lilla Paris skälvande av gråt berättade hur mycket hon älskade sin pappa sprutade tårarna här i soffan, jag var nog inte ensam om det... Jag hoppas du har det fridfullt och vackert nu Michael, var du än finns nu.
Nu ska jag krypa ner under täcket och bläddra lite i två av mina favorittidningar, innan det är dags att sova för att orka upp till en ny arbetsdag. God natt!
Skönt att höra att fler satt med en klump i halsen,han hade inte behövt gå bort än,han hade nog mer att ge....men håller med om att hans liv inte alltid varit det bästa...Extra glad är jag i alla fall att jag fått se honom live,det minnet tar ingen ifrån mig.
Vad kul att du har hittat hit Linda!
